publicerad: 2021  
försmäkta försmäktade försmäktat
verb
försmäk´ta
● vara nära att dö av fysisk på­frestning
någon försmäktar
försmäkta av brist på vatten
belagt sedan 1430–50 (Konung Alexander); fornsvenska forsmäkta; av lågtyska vorsmechten med samma betydelse; jfr ur­sprung till smäkta
försmäktaförsmäktande
"Hjälp oss, innan vi förgås. Utan snus i två dagar försmäkta vi på denna ö." Astrid Lindgren, Pippi Långstrump (1945)