SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
försva´rare substantiv ~n äv. vard. försvararn, plur. ~, best. plur. försvararna för·svar·ar·enperson som försvarar ngn el. ngt; vanligen yrkesmässigt el. som vana jur.mil.yrk.fästningens försvarareen försvarare av svenskhetenspec.försvars­advokat offentlig försvararespec. äv.spelare med defensiva upp­gifter i lag­spel en försvarare (av ngn/ngt)sedan 1410förordnande av målsman utfärdat av häradshövdingen Lasse Svensson i sörmländska Sköllersta (Svenskt Diplomatarium)fornsv. forsvarare