SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
förta´l substantiv ~et för·tal·etilla­sinnat och lögnaktigt tal om ngn, utan veder­börandes vetskap; vanligen i syfte att direkt skada komm.tid.JFRcohyponymskvaller grovt förtalpå­ståendet att han tagit emot pengar under bordet är bara elakt förtalförtal (av/om ngn)sedan 1526till förtala