SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
förtre´t substantiv ~en för·tret·entill­fälligt, förargligt o­behag psykol.till sin stora förtret upp­täckte hon att hon hade glömt nyckelnen hund sprang om­kring på marknaden och ställde till förtret(till) förtret (för ngn)svälja förtretenunder­trycka sin indignationde försökte svälja förtreten över att deras kandidat inte vann valet sedan ca 1430Själens tröstfornsv. fortret; efter lågty. vordret, till dreten, samma ord som tryta