publicerad: 2021  
1valla vallade vallat
verb
vall`a
1 driva (boskap) på bete
någon vallar djur (någonstans)
herden vallade sin hjord
äv. något ut­vidgat föra om­kring utom­hus
någon vallar någon/något (någonstans)
någon vallar någon (någonstans)
någon vallar något (någonstans)
hon vallade barnen i parken; han var ute och vallade hunden i kvarteret
spec. föra om­kring (en miss­tänkt) under bevakning för att veder­börande ev. ska av­slöja sig
den an­hållne vallades på brotts­platsen
belagt sedan 1629; till vall 2
2 bestryka (skida) med glid­medel
JFR 2valla
någon vallar (med något)
de vallade med för hårt klister
äv. men ton­vikt på (dåligt) resultat vanligen refl. och med partikelnbort
någon vallar (bort sig)
svenskarna vallade bort sig på tre­milen
belagt sedan 1888; sv. dial. valla; trol. besläktat med välla
3 vanligen med partikel, sär­skiltigen, in låta (åker) be­växas med gräs
någon vallar (igen/in) något
någon vallar (igen) något
någon vallar (in) något
valla igen en åker
belagt sedan 1727; till vall 2
vallavallande
Hör du ej bjällrorna, hör du, hur sången
vallar och går och går vilse i vall?
Korna de råma och på­skynda gången,
följa i lunk efter jäntans trall. Gustaf Fröding, Vallarelåt (i Gitarr och drag­harmonika, 1891)
2valla vallan vallor
vall·an
substantiv
vall`a
medel som stryks på under­sidan av skidor för att förbättra glid­egenskaperna
burkvalla; fästvalla; glidvalla; skidvalla; tövalla
valla och klister
belagt sedan 1905