publicerad: 2021  
förgifta förgiftade förgiftat
verb
förgif´ta
1 till­föra gift till
någon förgiftar något (med något)
ärt­soppan var förgiftad; vi förgiftar naturen
○ äv. bildligt fylla med hat och bitterhet
något förgiftar något
de olösta gräns­problemen förgiftar relationerna mellan grann­länderna
belagt sedan 1623; till fornsvenska forgift 'gift', av lågtyska vorgift 'förgiftning; gift'; jfr ur­sprung till 1gift!!
2 döda eller skada (någon) med gift
någon/något förgiftar någon
någon förgiftar någon
något förgiftar någon
han försökte förgifta sin styv­far
belagt sedan 1745
förgiftaförgiftande, förgiftning