publicerad: 2021  
förhindra förhindrade förhindrat
verb
förhin´dra
● lägga (av­görande) hinder i vägen för någon el. något; särsk. för viss verksamhet el. ut­veckling
JFR förebygga, hindra
någon/något förhindrar någon/något (att+verb)
någon förhindrar någon (att+verb)
någon förhindrar något (att+verb)
något förhindrar någon (att+verb)
något förhindrar något (att+verb)
någon/något förhindrar någon/något (från att+verb)
någon förhindrar någon (från att+verb)
någon förhindrar något (från att+verb)
något förhindrar någon (från att+verb)
något förhindrar något (från att+verb)
någon/något förhindrar sats
någon förhindrar sats
något förhindrar sats
all obehörig an­vändning av datorerna måste förhindras
○ i perfekt particip ofta som har förhinder
någon är förhindrad (av något)
NN var ty­värr förhindrad att när­vara vid mötet
belagt sedan senare hälften av 1400-talet (Skrå-Ordningar); fornsvenska forhindra; jfr ur­sprung till hindra
förhindraförhindrande