publicerad: 2021  
förlöpa förlöpte, förlöpt el. förlupit, förlöpt el. förlupen, förlöpta el. förlupna, presens förlöper
verb
förlö´pa
1 utveckla sig på visst sätt
SE förlopp 1
något förlöper (sätt)
konferensen förlöpte enligt planerna
○ äv. i fråga om ren tid förflyta
innan två månader hade förlöpt var de gifta
belagt sedan 1465 (brev från ärkebiskop Jöns m.fl. om förlikning med borgmästare och råd i Stockholm (Styffe)); fornsvenska forlöpa 'fara vilse; över­ge; förgå; av­löpa'; av lågtyska vorlopen med samma betydelse
2 något ålderdomligt överge
någon förlöper någon/något
någon förlöper någon
någon förlöper något
han förlöpte hustru och barn; hon förlöpte hemmet
belagt sedan förra hälften av 1300-talet Westmanna-Lagen
förlöpaförlöpande