SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
fa [främre a som i ”katt”] substantiv, ingen böjning den fjärde tonen i en dur­skala t.ex. ”f” i C-dur­skalan musiksedan 1645till den första stavelsen i ordet fam´uli, vilket in­gick i en lat. hymn som an­vändes vid memorering av ton­skalan; jfr do