publicerad: 2021  
1drift driften
drift·en
substantiv
1 okontrollerad förflyttning med ström eller vind
SE 1driva 1
sanddrift; snödrift; västvindsdriften
(på) drift
far­tyget kom på drift i stormen; is­berget befann sig på drift söder­ut
○ äv. all­männare okontrollerad (tänkt) rörelse
hans glas­ögon är på drift någon­stans i röran; stöld­godset är an­tagligen på drift i Stock­holm
○ äv. bildligt i ut­tryck för asocial livs­föring
en film om ungdomar på drift
○ äv. av­lagring upp­kommen genom transport från en plats till en annan
belagt sedan ca 1710; jfr fornsvenska drift 'drivande'; gemensamt germanskt ord; till 1driva!!
2 an­vändning av (viss) resurs
driftschef; fabriksdrift; gruvdrift; rovdrift
(i/ur) drift
(i) drift
(ur) drift
drift (av något)
vara billig i drift; fem timmars drift per dag; kommunens nya renings­verk tas i drift till hösten; ett konsortium svarar för driften vid fabriken; telefon­systemet är nu åter i full drift
○ äv. om (viss typ av) energi­tillförsel (till maskin eller dylikt)
batteridrift; jetdrift; raketdrift; ångdrift
○ ibland skämtsamt
barnen är ganska dyra i drift
belagt sedan 1727
3 skämtande i förlöjligande syfte satiriskt el. hånande
JFR gyckel
drift (med någon/något/sats)
drift (med någon)
drift (med något)
drift (med sats)
pjäsen är en blodig drift med allt vad makt­havare och byråkrater heter
belagt sedan 1843
2drift driften drifter
drift·en
substantiv
● med­fött, under­liggande behov
driftimpuls; driftstillfredsställelse; driftstyrd; könsdrift; sexualdrift; självbevarelsedrift
drift (till något/att+verb)
drift (till något)
drift (till att+verb)
drift (att+verb)
dunkla drifter; sexuella drifter; under­medvetna drifter; människans lägre drifter; människans drift till fort­plantning
○ äv. något all­männare
skapardrift
människans drift att förändra världen
belagt sedan 1704; se ur­sprung till 1drift!!