SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
fals substantiv ~en ~ar fals·en1bockade plåt­kanter som foga(t)s in i var­andra för att förbinda o­lika tunnplåtsdelar tekn.sedan 1760av ty. Falz med samma betydelse, urspr. trol. ’slagen knut’, till falzen, se falsa 2spont eller ur­holkning i snickeri­arbete, t.ex. för skjut­fönster tekn.sedan 17403veck i pappers­ark som bestämmer en sidas dimensioner litt.vet.sedan 1856