SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
farbror äv. farbroderfarbroder [far´-el.far`-] substantiv farbrodern el. farbrorn, plur. farbröder far|­bror, far|­brodernbror till (en viss persons) far släkt.yrk.hennes farbror kom med presenteräv. om fars svågeräv. om annan äldre man, särsk. som tilltals­ordnästan en­bart i den kortare formen kan farbror säga hur mycket klockan är?ngns farbror, farbror till ngnsedan 1000-talet SOU; i nuv. form 1587runsten, Sjonhem, Gotland (Sveriges runinskrifter)runform faþur bryþr (plur.), fornsv. faþur broþir Farbror Sven.Radiomannen Sven Jerring (1895–1979), folkkär bl.a. genom ett klassiskt barnprogram, Barnens brevlåda