SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
fas`tighet substantiv ~en ~er fast·ig·het·enmark­område med byggnad(er) som ut­gör en ekonomisk enhet vanligen med en enda ägare arkit.jur.JFRcohyponymegendom 2cohyponymgods 2 fastighetsaffärerfastighetsförmedlingfastighetsregisterfastigheten upp­tar hela kvarteretspekulera i fastigheterspec. om villa el. hyres­husrivningsfastighetvillafastighetsedan 1733svenskt ord, känt från 1700-talet äv. i bet. ’fasthet; styrka’; ev. av ty. Festigkeit ’fasthet’; till 2fast