SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
faun [fau´n] substantiv ~en ~er [fau´n- äv. fau`n-] faun·enen erotisk mans­figur som tänks leva i skogen i romersk mytologi; ett vanligt motiv i äldre konst sag.yrk.JFRcohyponymsatyr fauner och nymfersedan 1754till lat. Fau´nus, namn på skogs- och fruktbarhets­gud