SAOL     SO     SAOB  

SO

Svensk ordbok

tryckår: 2009  

faun [fau´n] substantiv ~en ~er [fau´n- äv. fau`n-] faun·en●en erotisk mans­figur som tänks leva i skogen i romersk mytologi; ett vanligt motiv i äldre konst sag.yrk.JFRcohyponymsatyr fauner och nymfersedan 1754till lat. Fau´nus, namn på skogs- och fruktbarhets­gud

SO

Alfabetisk lista

  fattlig adj
  fattning subst
  fattningsförmåga subst
  fatwa subst
  fatöl subst
  faun subst
  fauna subst
  faunapassage subst
  faunist subst
  faunistik subst
  fauvism subst

  Till   alla ordböcker