publicerad: 2021  
1fela felan felor
fel·an
substantiv
fe`la
● ålderdomligt, skämtsamt fiol
han gned på sin fela
belagt sedan slutet av 1200-talet (Westgöta-Lagen); 1639 i sin nuv. form; fornsvenska fiþla; av lågtyska vedele (tyska Fiedel); av medeltidslat. vit´ala (den vandrande spel­mannens stråk­instrument under tidig medel­tid)
2fela felade felat
fel·ar
verb
fe`la
1 göra sig skyldig till fel spec. om tävlings­häst
SE 1fel 2
felande
någon/något felar (mot någon/något)
någon felar (mot någon)
någon felar (mot något)
något felar (mot någon)
något felar (mot något)
favoriten felade redan i starten
○ sär­skilt i fråga om upp­trädande synda
att fela är mänskligt
belagt sedan 1507 (brev från biskop Hemming Gadd i Linköping till Svante Nilsson (Styffe)); fornsvenska fela; av lågtyska feilen, felen 'slå fel'; se ur­sprung till 1fel!!
2 något ålderdomligt fattas
något felar (någon) något felar (mått)
vad felar dig?; klockan felade fem minuter i två
den felande länken se länk
belagt sedan mitten eller senare hälften av 1400-talet Prosadikter från Sveriges medeltid