publicerad: 2021  
ferrit ferriten ferriter
ferr·it·en
substantiv
ferri´t
1 knappast plur. järn med mycket låg kol­halt anv. bl.a. till kärnor i elektro­magneter
belagt sedan 1882; till lat. ferr´um 'järn' och -it, ändelse som ofta betecknar mineraler
2 vanligen plur. kemisk förening med (trevärd) järn­oxid som huvud­komponent särsk. om så­dan förening med magnetiska egenskaper, anv. in­om data­tekniken
ferritantenn; ferritkärnminne; ferritring
belagt sedan 1931