publicerad: 2021  
fiende fienden fiender
fiend·en
substantiv
fi`ende
mot­ståndare (till någon eller något) som är beredd att skada sin mot­part
fiendestyrka; fosterlandsfiende; samhällsfiende
någons/någots fiende
någons fiende
någots fiende
fiende till någon/något
fiende till någon
fiende till något
några är fiender
någons svurne fiende; skilja mellan vän och fiende; frihetens fiender; Usama bin Laden, USA:s fiende nummer ett
äv. försvagat ovän
han hade inga personliga fiender
i plur. vanligen med inne­börd av ömse­sidighet
de är bittra fiender sedan många år
spec. vanligen bestämd form sing. fientlig militär styrka
fienden an­föll i gryningen
naturliga fiender fiender enligt naturens lagarblad­lössen har många naturliga fiender som ibland nyttjas för biologisk bekämpning
vara sin egen värsta fiende vara orsaken till sina egna problempå grund av alla interna strider har partiet blivit sin egen värsta fiende
belagt sedan början av 1300-talet (Skåne-Lagen); fornsvenska fiande, fiände; gemensamt germanskt ord, urspr. 'hatande'