SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
finess´ substantiv ~en ~er fin·ess·ensär­skilt elegant och till­talande detalj av före­mål, metod, förmåga etc. af.årets modell har flera nya finesserhan an­vänder bara ett få­tal av alla finesserna på dvd-spelarenäv. om av­sedd poäng e.d.finessen med formuleringen var att den kunde tolkas på två sättäv. bildligtJFRcohyponymförfiningcohyponymraffinemang visa lite psykologisk finessfinessen (med ngt)sedan 1812av fra. finesse med samma betydelse, till fin, se fin