publicerad: 2021  
redskap redskapet, plural redskap, bestämd plural redskapen
red·skap·et
substantiv
re`dskap
● specialtillverkat före­mål som är nöd­vändigt eller praktiskt för ut­förande av visst arbete och som vanligen manövreras med handen
JFR verktyg
redskapsbod; fiskeredskap; jordbruksredskap; köksredskap; trädgårdsredskap
ett redskap (för något/att+verb)
ett redskap (för något)
ett redskap (för att+verb)
vad som skiljer människorna från djuren är an­vändandet av redskap; gården såldes med djur, redskap och maskiner; hon pillade upp låset med en spetsig kniv som redskap
○ äv. om före­mål som an­vänds i lek el. spel
redskapsträning; gymnastikredskap; lekredskap
○ äv. bildligt person eller före­teelse som utan egen vilja an­vänds för visst (negativt värderat) syfte
han var maktens lydiga redskap
belagt sedan ca 1350 (Konung Magnus Erikssons Stadslag); fornsvenska redhskap; av lågtyska redeschap med samma betydelse; besläktat med 1reda 1