SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
fjäll substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en fjäll·et1berg som når över träd­gränsen ofta med särsk. syftning på nordiska berg geogr.fjällkedjafjällmassivfjällsemesterfjälltrakterhögfjällkalfjällvandra i fjällenpå vinter­lovet ska de åka skidor i fjällenäv. all­männaredelvis kalt, svår­tillgängligt berg särsk. i namn på berg i Bohus­län, Dals­land och Värm­land provins.Kroppefjällsedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. fiäll, isl. fjall med samma betydelse; nord. ord av o­känt urspr. 2platt, hård hudbildning hos vissa djur t.ex. fiskar och ormar; vanligen taktegelformigt täckande zool.fjällen faller från ngns ögonngn in­ser plötsligt det verkliga förhållandeturspr. bibl.i pjäsens slut­scen faller fjällen från kung Oidipus ögon och sanningen upp­dagas sedan ca 1385Klosterläsningfornsv. fiäll; svenskt ord, mot­svarande isl. fiall ’djur­hud’; besl. med fäll, päls 3hinnaktig bildning av förkrympta blad (eller stipler) på växter som skyddar blad- och blom­anlag e.d., lagrar näring m.m. bot.blomfjällskärmfjällsedan 1742se fjäll 2 4av­stött del av hudens horn­lager på människan med.sedan 1578se fjäll 2