SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
fla´rn substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en flarn·etporöst, bräckligt stycke av ngt af.kokk.spec. om små­kakahavreflarnspec. äv.barkstycke ngt åld.sedan 1620trol. besl. med sv. dial. flar, flå ’flöte till nät’; i så fall besl. med 1flaga