publicerad: 2021  
flinta flintan flintor
flint·an
substantiv
flin`ta
● typ av hårt men lätt­be­arbetat mineral som ger hårda kanter och som är viktigt som redskaps­material i tekniskt mindre ut­vecklade kulturer
flintyxa
pil­spetsar av flinta
hård som flinta se hård
belagt sedan 1400–25 (Heliga Birgittas uppenbarelser); fornsvenska flinta, eg. 'tunn skärva'; besläktat med grek. plin´thos 'tegel­sten'; jfr ur­sprung till plint, splint