SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
flotte [flåt`e] substantiv ~n flottar flott·enenkel far­kost av hop­fästa stockar e.d. vanligen byggd för till­fällig an­vändning sjö.JFRcohyponymbåt pojkarna stakade sig fram på flottenäv. om enkel, upp­blåsbar far­kost (t.ex. för nöd­situation)i sammansättn. gummiflottesedan förra hälften av 1300-taletUplands-Lagenfornsv. floti, eg. ’ngt flytande’; bildat till flyta; jfr 1flotta