publicerad: 2021  
fordra fordrade fordrat
verb
fo`rdra
1 förklara (visst handlande) nöd­vändigt och an­tyda att makt­medel kan an­vändas för att fram­tvinga det vanligen för att främja egna syften
JFR begära 1, 1kräva 1, propsa
fordran; fordring
någon fordrar något/att+verb/sats (av någon/något)
någon fordrar något (av någon)
någon fordrar något (av något)
någon fordrar sats (av någon)
någon fordrar sats (av något)
någon fordrar att+verb (av någon)
någon fordrar att+verb (av något)
hon fordrade speciella för­måner; han har en ur­säkt att fordra av henne; den service med­borgarna an­ser sig ha rätt att fordra av dagens sam­hälle
○ spec. begära återbetalning av skuld
JFR 1kräva 2
hon har 100 kronor att fordra av honom
○ ibland försvagat, utan eg. inne­börd av krav
hon har revansch att fordra på mot­ståndaren för förlusten i vårens tävling
○ äv. med icke-personligt subjekt
JFR fordra 2
något fordrar något/sats
något fordrar något
något fordrar sats
vanlig an­ständighet fordrar att man hälsar; regn och rusk fordrar vatten­täta plagg
belagt sedan 1513–27 (biskop Hans Brasks levnadsteckning (Arnell)); fornsvenska fo(r)dra; av lågtyska vorderen 'föra fram­åt' och tyska fordern 'kräva', till lågtyska, tyska vorder 'främre'; jfr ur­sprung till befordra
2 vara beroende av viss förut­sättning; för god ut­veckling eller dylikt
fordra något
han fick en lung­inflammation som fordrade sjukhusvård
belagt sedan 1539
fordrafordrande
fordra in