SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
forman´t substantiv ~en ~er form·ant·entonområde (för visst ljud) som har stor ljud­styrka och där­för karakteriserar ljudet; orsakat av resonans, mest i fråga om språk­ljud språkvet.formantfrekvenssedan 1951modern bildn. till lat. forma´re, se formera