SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
forska [fårs`ka] verb ~de ~t forsk·arsystematiskt studera (ngt delvis o­känt om­råde) med nog­grannhet och teoretisk med­vetenhet i syfte att vinna största möjliga kunskap och in­sikt vetenskapl.JFRcohyponymvetenskapacohyponymutforskacohyponymefterforskacohyponymutröna han forskar i vad som händer med barn till miss­brukarehon under­visar mest under terminerna och forskar på somrarnaibl. med ton­vikt på resultatetvanligen med partikelnfram gruppen har forskat fram ett nytt läke­medeläv. försvagatunder­söka han gav henne en forskande blickdet är ett mysterium att pengarna försvann men jag har inte forskat närmare i sakenspec. i skolanbarnen forskar med liv och lustforska (i/kring/om/på ngt/SATS), forska (efter ngt), forska (fram ngt)sedan 1729av ty. forschen med samma betydelse, urspr. ’efter­fråga’; besl. med lat. pos´cere ’fordra, begära’ Subst.:vbid1-153770forskande, forskning