SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
fröjd substantiv ~en ~er fröjd·enstor och innerlig glädje psykol.jubla av fröjdvår­solen sken och det var en fröjd att levadet var en fröjd att vila blicken på henneäv.före­teelse som fyller en med glädje hans målningar är en fröjd för ögatfröjd (över ngt/att+V/SATS)frid och fröjdsefrid sedan ca 1420Bonaventuras Betraktelserfornsv. fryghþ, frögdh; nära besl. med ty. Freude ’glädje’, till froh ’glad’; jfr sv. dial. frå ’morgon­pigg’