SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
frack substantiv ~en ~ar frack·enhögtidskostym (för man) med fram­till midjelång, bak­till skörtförsedd rock vanligen svart el. mörk­blå; ibl. om en­bart rocken kläd.JFRcohyponymjackettcohyponymsmoking frackkläddfrackmiddagfrackskörtsidenfrackbära frackhan hyrde frack till professors­installationensedan 1735av ty. Frack med samma betydelse; av fra. frac med samma betydelse, äldre ’liv­rock; över­rock’; av eng. frock ’liv­rock’, äldre ’munk­kåpa’; av fornfra. froc ’munk­kåpa’ Flickan i frack.Titel på roman av Hjalmar Bergman (1925). En ung flicka klär sig i frack på en bal och orsakar uppståndelse i Wadköping; filmatiserad av Karin Swanström 1926 och Arne Mattsson 1956.