SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
frak`ta verb ~de ~t frakt·artransportera trafik.JFRcohyponymforslacohyponymbefordra 1 båtarna fraktar bl.a. bananerstålet fraktades långa vägar över land och havngn gång äv. med avs. på personde hyrde en båt för att frakta alla barnen ut till önfrakta ngn/ngt (ngnstans)sedan 1510brev från magistraten i Söderköping till Svante Nilsson (Styffe)fornsv. frakta Subst.:vbid1-154602fraktande, vbid2-154602fraktning; frakt