SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
fram`tvinga verb ~de äv. framtvang, ~t äv. framtvungit, ~d äv. framtvungen, ~de äv. framtvungna fram|­tving·aräv. lös förb., setvinga fram åstad­komma (ngt) med tvång psykol.framtvinga ett av­görandeäv.göra (ngt) nöd­vändigt det ekonomiska läget framtvingar besparingarframtvinga ngt/SATSsedan 1737Subst.:vbid1-155335framtvingande