tryckår: 2009
fram`tvinga
verb ~de äv. framtvang, ~t äv. framtvungit, ~d äv. framtvungen, ~de äv. framtvungna
fram|tving·ar●äv. lös förb., setvinga fram
åstadkomma (ngt) med tvång
psykol.framtvinga ett avgörande○äv.göra (ngt) nödvändigt
det ekonomiska läget framtvingar besparingarframtvinga ngt/SATSsedan 1737Subst.:vbid1-155335framtvingande
