publicerad: 2021  
1frank frankt franka
adjektiv
som fram­för sin mening utan om­skrivningar och vanligen utan större fin­känslighet
han förkunnade frankt att han fann boken oläslig (adverbial)
äv. om handling och dylikt
ett frankt svar
belagt sedan 1794; av tyska frank med samma betydelse; av franska franc 'fri'; jfr ur­sprung till 2frank, fransk
2frank franken franker
substantiv
[fraŋ´k-]
vanligen plur. med­lem av en german­stam som under folkvandrings­tiden invaderade det nu­varande Frank­rike
frankerriket
belagt sedan senare hälften av 1300-talet (Fornsvenska legendariet (Codex Bureanus)); fornsvenska franker, plur., eg. 'de fria; de tappra'; identiskt med 1frank