SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
friktion [-∫o´n] substantiv ~en ~er frikt·ion·en(grad av) mot­stånd i kontakt­ytan mellan före­mål som berör var­andra i sam­band med att de på­verkas av en kraft som strävar att förskjuta dem i förhållande till var­andra sociol.friktionsbromsfriktionsvärmeglidfriktionrullfriktionden yttre friktionen mellan fasta kroppar för­orsakas av o­jämnheter i berörings­ytornaäv. bildligtkonflikt vid sam­arbete el. um­gänge e.d. friktioner på arbets­platsenfriktion(er) (mellan ngra), friktion (mot ngt)sedan 1747; 1810 i bildlig bemärkelsevia fra. av lat. fric´tio ’gnidning’; jfr frikativ