SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
full`bordan substantiv, best. f. ~, n-genus full|­bord·angenom­förande ända till färdigt resultat tid.SYN.synonymhvid736089slutförande bringa verket till fullbordanibl. med bi­betydelse av full­ändninglivets fullbordanrenässansdrömmarna om människans fullbordan(i/till) fullbordan, fullbordan (av ngt)i tidens fullbordannär allt har ut­vecklat sig så som meningen äri tidens full­bordan blev NN en av de Aderton i Svenska Akademien sedan 1480Skrifter till Läsning för Klosterfolkfornsv. fulbordhan