publicerad: 2021  
1plank planken
plank·en
substantiv
● trä­virke i form av plankor
furuplank
man sågade stockar till plank och bräder
belagt sedan ca 1670; till 1planka!!
2plank planket, plural plank, bestämd plural planken
plank·et
substantiv
● av­gränsande eller av­spärrande an­ordning av upp­resta, tättstående plankor el. brädor eller dylikt
JFR staket
bollplank; bullerplank
en grus­gård in­hägnad av ett högt plank
belagt sedan 1586