SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
gäl substantiv ~en ~ar gäl·enofta plur. andnings­organ hos djur som lever i vatten vanligen placerade på huvudets bakre sidor och fungerande genom upp­tagning av syre ur vatten som pressas ut genom dem; hos fiskar, vissa grod­djur och ryggrads­lösa djur zool.gälöppningtrakégälandas med gälarsedan början av 1500-taletEtt forn-svenskt legendariumfornsv. gel; trol. besl. med no., isl. geil ’trång dal’, isl. gil ’klyfta’