publicerad: 2021  
gäng gänget, plural gäng, bestämd plural gängen
gäng·et
substantiv
● var­dagligt informell (ungdoms)grupp med social sam­hörighet och vissa all­männa gemensamma aktiviteter ibland av tids­fördrivs­karaktär
fotbollsgäng; innegäng; ungdomsgäng
ett gäng (några)
ett gäng (av/med några)
ett gäng (av några)
ett gäng (med några)
ett tajt gäng; ett (väl) samman­svetsat gäng; hon skulle gå på bio med gänget; han fick inte vara med i gänget; efter gymnasiet splittrades gänget
○ ibland ned­sättande el. i kombination med ned­sättande ut­tryck
gängkrig; gängmentalitet; gängmord; knarkargäng
kriminella gäng; bråk mellan rivaliserande gäng; ett gäng ton­åringar stod och hängde vid gatu­köket
○ äv. om grupp av före­mål var­dagligt
det stod ett gäng ur­druckna flaskor på bordet
belagt sedan 1911; av engelska gang med samma betydelse; identiskt med 1gång!!; jfr ur­sprung till gangster
Var är det gamla gänget
som fanns i vårt kvarter?
Det kära gamla gänget
som höll ihop som lång­halm och ler. Povel Ramel, Det gamla gänget (i På avigan, 1966)