publicerad: 2021  
gök göken gökar
gök·en
substantiv
1 en fågel vars gråblå och vita hanne har ett karakteristiskt "kucku" som läte och där honan lägger upp till 20 ägg, alla i olika bon hos andra fåglar
JFR horsgök
gökbo; södergök; västergök
göken gol i väster; göken är sommarens härold
○ äv. om när­besläktade fåglar vanligen i sammansättn.
gökfåglar; göksläktet; guldgök; regngök
○ äv. om liknande före­mål
lergök
○ äv. bildligt om skojar­aktig person var­dagligt
muntergök
var är nu den där göken någon­stans?
belagt sedan 1307 (i ortnamn; (skiftesbrev på arvegods utfärdat på Göksholm i Närke av bl.a. Karl Ulfsson (Svenskt Diplomatarium))) fornsvenska göker; gemensamt germanskt ord; ljud­härmande
2 var­dagligt kaffe blandat med bränn­vin eller konjak
SYN. kaffegök
ta sig en gök
belagt sedan 1844; förk. av en sup för göken (drycken skulle tas tidigt, på fastande mage, för att und­vika skadlig in­verkan från gökens läte)
När lillan kom till jorden,
det var i maj, när göken gol. Alice Tegnér, Majas visa (1897)