SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
gös substantiv ~en ~ar gös·en1en lång­sträckt, grön­grå abborr­fisk med åtta mörka tvärband en om­tyckt mat­fisk zool.kokt gös med smält smörsedan 1325Westgöta-Lagenfornsv. gius; av o­säkert urspr.; ev. till no. gjosa ’strömma, spruta fram’ 2mycket stor och grov stång av tack­järn anv. som rå­material vid vallon­smide metallurg.gösmåttgösspetttackjärnsgösgösen skjuts successivt in i eldensedan 1672av fra. gueuse med samma betydelse; av om­diskuterat urspr.; ev. av lågty. göse ’klump av smält metall’ och besl. med gås 3liten flagga som hissas i fören på (krigs)fartyg i hamn t.ex. en national­flagga el. en flagga med stads­vapen sjö.gösstakeörlogsgössedan 1691av nederl. geus; av o­visst urspr.