publicerad: 2021  
gaffla gafflade gafflat
verb
gaff`la
1 var­dagligt prata ivrigt (och på­stridigt) vanligen om något ointressant
någon gafflar (om någon/något/sats)
någon gafflar (om någon)
någon gafflar (om något)
någon gafflar (om sats)
barnen gafflade om vem som hade fått den största portionen glass
belagt sedan 1799; av lågtyska gaffeln 'skratta; gapa med munnen'; trol. besläktat med begabba, gapa
2 stegvis flytta artilleri­eld så att den slutligen ligger i målet genom ögon­observationer och kommandon
gaffling
någon gafflar
belagt sedan 1968; till gaffel i bet. 'av­stånd mellan krevader som inne­sluter målet'
gafflagafflande
gaffla in