publicerad: 2021  
gagga gaggade gaggat
verb
gagg`a
● ned­sättande prata osammanhängande eller obegripligt
gagga (med någon) (om någon/något/att+verb/sats)
gagga (med någon) (om någon)
gagga (med någon) (om något)
gagga (med någon) (om sats)
gagga (med någon) (om att+verb)
barn­barnen tyckte att far­far all­tid gaggade om sådant som hänt när han var ung
○ äv. all­männare prata (strunt)
sitta uppe och gagga halva natten; nu måste vi göra något i stället för att bara sitta och gagga
belagt sedan 1954; se ur­sprung till gaggig
gaggagaggande, gagg