SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
ga`rfågel substantiv ~n garfåglar gar·fågl·aren stor­växt alk­fågel utan flyg­förmåga nu­mera ut­död zool.den sista garfågeln dödades 1844 på en ö utan­för Is­landsedan 1834till färöiska gar-, variant av isl. geirr ’spjut; spets’ (efter näbbens form)