SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
gecko [gek´o] substantiv ~n ~r geckor·natyp av liten insekts­ätande, brednosig ödla vanligen med stora ögon och sugskivor på fötterna; före­kommande i (sub)tropiska trakter zool.bladsvansgeckomurgeckogeckon spelade med tungangeckorna har ett rikt register med kvittrande, kväkande och skällande lätensedan 1667av malajiska gēkogq med samma betydelse; efter djurets läte