SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
1gegga [geg`a] substantiv ~n gegg·angegga­moja vard.Nollen gegga (av ngt)sedan 1969
2gegga [geg`a] verb ~de ~t gegg·arröra i gegga­moja vard.NollJFRcohyponymkletacohyponymsmeta 1 ungarna geggade med lerangegga (med ngt)sedan 1969Subst.:vbid1-167978geggande