SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
generalise´ra [∫-] verb ~de ~t gen·er·al·is·er·arge mer all­män giltighet åt ngn regel e.d. som urspr. gällt bara ett få­tal fall komm.JFRcohyponymabstraheracohyponymförallmänliga hon har under­sökt en skol­klass, och frågan är om det går att generalisera hennes resultatäv. i konstruktioner utan objektbarnet ut­forskade sin om­värld genom att registrera och generaliseraäv. med negativ bi­betydelsegöra o­nyanserade bedömningar på grund­val av förhastade slut­satser han har generaliserat grovt i sin fram­ställningman kan inte generalisera fram national­karaktärergeneralisera (ngt), generalisera (utifrån ngt)sedan 1821av fra. généraliser ’göra all­män’ Subst.:vbid1-168217generaliserande, generalisering; vbid3-168217generalisation