SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
germa´n substantiv ~en ~er germ·an·enmed­lem av en indo­europeisk folk­stam som om­kring Kristi födelse levde i södra Skandinavien och norra Tysk­land och som talade ett gemensamt, tämligen enhetligt språk land.yrk.kontakterna mellan germaner och romarengn gång äv. om nu­tida ättlingar, bl.a. tyskar och skandinaversedan 1679till lat. Germa´nus ’german’; av om­diskuterat urspr.