SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
gir substantiv ~en ~ar gir·enhastig rörelse åt sidan vanligen för att väja för ngt trafik.JFRcohyponymsväng han fick göra en snabb gir för att und­vika kollisionspec. om kurs­förändring hos far­tyg el. flyg­planhögergirstyrbordsgiribl. med ton­vikt på rörelsebananfar­tyget gled runt udden i en snäv giren gir (ngnstans)sedan 1833till gira