SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
gi`ra verb ~de ~t gir·arhastigt svänga åt sidan vanligen för att und­vika kollision trafik.JFRcohyponymväja hon måste gira åt höger för den mötande bilenspec. om far­tyg el. flyg­plangira babordplanet girade för att göra en ny över­flygninggira (ngnstans)sedan ca 1690 (om far­tyg)av lågty. giren, nederl. gieren med samma betydelse; trol. besl. med no. geira ’gå snett’ Subst.:vbid1-169894girande, vbid2-169894girning; gir