tryckår: 2009
gi`ra
verb ~de ~t
gir·ar●hastigt svänga åt sidan
vanligen för att undvika kollision
trafik.JFRcohyponymväja
hon måste gira åt höger för den mötande bilen○spec. om fartyg el. flygplangira babordplanet girade för att göra en ny överflygninggira (ngnstans)sedan ca 1690 (om fartyg)av lågty. giren, nederl. gieren med samma betydelse; trol. besl. med no. geira ’gå snett’
Subst.:vbid1-169894girande,
vbid2-169894girning;
gir
