SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
gis`ten adjektiv gistet gistna gistn·areo­tät genom sprick­bildning särsk. på grund av ut­torkning Nollen gammal gisten ekahusets gistna väggarsedan senare hälften av 1400-taletLatinskt-svenskt glossariumfornsv. gistin, urspr. ’gapande; gles’