publicerad: 2021  
glömma glömde glömt, presens glömmer
verb
glömm`a
● ibland med partikel, sär­skiltav, bort, utan större betydelse­skillnad förlora ur minnet
MOTSATS komma ihåg, minnas
någon glömmer (av/bort) någon/något/(att+)verb/sats
någon glömmer (av) (att+) verb
någon glömmer (av) någon) verb
någon glömmer (av) något) verb
någon glömmer (av) sats
någon glömmer (bort) (att+) verb
någon glömmer (bort) någon) verb
någon glömmer (bort) något) verb
någon glömmer (bort) sats
han har glömt det mesta av sin skol­tyska; jag glömmer henne inte så länge jag lever; för länge sedan glömda visor; han glömde bort att lägga på brevet; hon hade glömt av att de skulle träffas
○ äv. inte komma ihåg att ta med sig
han glömde handskarna på teatern
○ äv. under­låta på grund av förbi­seende
glöm inte att under­teckna betalnings­ordern!
○ äv. ofta i informell argumentation eller dylikt under­låta att beakta
du glömmer att hon inte är myndig
○ äv. med stark bi­betydelse av att förlåta eller dylikt
hon glömmer aldrig en oförrätt; nu glömmer vi den här kontroversen och ser fram­åt
ingen nämnd och ingen glömd se nämna
belagt sedan början av 1300-talet (Skåne-Lagen); fornsvenska glöma; jfr isl. gleyma med samma betydelse, äv. 'stoja; vara glad', till glaumr 'stojande glädje'
glömmaglömmande, glömska
glömma sig